|
Man kan i mångt och mycket se Stenhammars Gillet som ett av många nordiska försök att koppla ihop det wagnerska musikdramat med den nationalromantiska traditionen. Hallén gjorde ett försök med Harald der Wiking och Waldemarsskatten, och Peterson-Berger med Arnljot och Ran. August Söderman hade i Leipzig tagit intryck av den unge Wagner (Tannhäuser och Lohengrin), något man kan skönja i soloballaderna med orkester. Ivar Hallström ställde däremot den svenska folkvisan i Den bergtagna mot fransk grand opéra. Stenhammar gör ingetdera; liknar han någon är det Söderman.
|